Mittskeppet är den plats i kyrkan där den söndagliga gudstjänsten firas. Här finns bland annat Domkyrkans äldsta inventarier och en prakttull predikstol.

Det största gudstjänstrummet i Domkyrkan är mittskeppet. Här firas söndagens gudstjänst och ett flertal av veckans vardagsgudstjänster. Mittskeppet omsluts av 16 pelare från 1100- och 1200-talen vilka bildar öppningar ut mot sidoskeppen. Från början var taket av trä men på 1200-talet slogs ett sexkappigt valv vilket byggdes om till dagens fyrkappiga vid 1800-talets slut.

Lektoriemuren delade kyrkan
På platsen för dagens kortrappa gick ända fram till 1800-talets slut en ca. 5 meter hög mur kallad lektoriemuren. Muren delade kyrkan i två delar, den främre avsedd för prästerskapets dagliga gudstjänster och den bakre, dagens mittskepp, avsedd för de ”vanliga” gudstjänsterna dit även allmänheten hade tillträde. Framför lektoriemuren fanns ett huvudaltare som användes vid de dagliga gudstjänsterna vilket togs bort i samband med att muren revs och kortrappan byggdes. Något nytt altare byggdes inte förrän år 1990 då altaret, ritat av professor Janne Ahlin, invigdes.

Domkyrkans äldsta inventarier
Vid kortrappan står Domkyrkans äldsta inventarier, de två bronsänglarna tillverkade på 1200-talet i Tyskland. De har en bas av lejontassar och en pelare vars avslutning är de 60 centimeter höga änglarna, troligen föreställande ärkeänglarna Mikael och Gabriel.

En av den nordiska renässansens mest praktfulla skapelser
Domkyrkans predikstol tillverkades år 1592 av den tyske bildhuggaren Johannes Ganssog. Predikstolen är tillverkad i sandsten, kalksten, svart och vit marmor samt alabaster. De fem relieferna föreställer Herdarnas tillbedjan, den första nattvarden, korsfästelsen, uppståndelsen och den helige Andes utgjutande. Vid predikstolens undre del syns två lejontassar och ett ståtfullt lejonansikte med morrande tänder.