”De olika avdelningar, i vilka Kristi kyrka har söndrats, beteckna sig själva och betecknas av andra, stundom i klandrande mening, med olika namn. En sådan klandrande titel är namnet protestant. Det säger med rätta, att vi protestera mot villfarelse, vidskepelse och andligt förtryck. Ordet protestant är sålunda negativt, det säger icke vad vi äro, utan vad vi icke äro: Vårt egentliga namn i kristenhetens stora familj uttrycker positivt vad vi äro och vad vi vilja vara. Jag menar ordet evangelisk”. (N. Söderblom, Från Uppsala till Rock Island, Stockholm 1924)

Orden av ärkebiskop Nathan Söderblom från början av förra seklet beskriver Svenska kyrkans plats i den kristna kartbilden. Här sägs vad kyrkan vill bidra med, snarare än vad den tar avstånd ifrån. Svenska kyrkan är på många sätt en brokyrka, bland annat genom att den har erfarenheter av såväl den romersk-katolska kyrkotraditionen som av reformationen.

Del av den världsvida kyrkan
Samtidigt som Svenska kyrkan är mån om att i allt vara trogen sin specifika tro, bekännelse och lära, vill kyrkan också vara ekumeniskt orienterad. Ordet ”ekumenik” kommer av det grekiska begreppet oikoumene, som betyder ”hela den bebodda världen”. Svenska kyrkans samhörighet med Kristi världsvida kyrka synliggörs i samarbetet med systerkyrkor och partner runt om i världen, i Kyrkornas världsråd, Lutherska världsförbundet, de kyrkliga europeiska organisationerna och i den inspiration som många i Sverige hämtar från andra kyrkor.

De ekumeniska kontakterna är viktiga både för Svenska kyrkans nationella identitet och för kyrkans vittnesbörd. Allt internationellt arbete som Svenska kyrkan bedriver runtom i världen sker enligt en ekumenisk grundsyn. I detta blir sambandet mellan engagemanget för utsatta människor i Sverige och engagemanget för mission och internationell diakoni allt tydligare.