Anita Larsson är en av Lunds domkyrkas egna guider. Ibland berättar hon för grupper om den 12-åriga prinsessan Filippa som gifte sig i Domkyrkan. Men lika ofta handlar visningen om tre beryktade män; van Düren, Brunius och Zettervall.

– Det är en oktoberdag i Herrens år 1406. Hela Lund sjuder av feststämning, den mest storslagna festen genom stadens historia är i full gång. Flaggorna smattrar i vinden utanför Domkyrkan där kung Erik av Pommern ska ingå äktenskap med den blott tolvåriga prinsessan Filippa av England.
Det är Anita Larson, en av Domkyrkans egna guider, som berättar om bröllopet. Anita berättar vidare:
– I den skumma kyrkan doftar det av vaxljus och rökelse, det enda ljus som strilar in kommer från några högt belägna öppningar. Människans dofter blandas med kyrkans. Runt om i kyrkorummet finns en mängd altare och kyrkans skulpturer är bemålade i starka färger; blått, rött och gult. På avstånd hörs medeltida sånger sjungna av ljusa gossröster. Jag tror att vi skulle kunna känna igen Domkyrkans exteriör, trots att tornen var lägre och att det fanns fler mindre kapell på den södra sidan, men troligen inte dess interiör. Förutom det skumma ljuset i kyrkorummet, färgprakten och de många altaren fanns ju lektoriemuren som delade kyrkan i två delar.

För ganska exakt 29 år sedan fick Anita Larsson ett sommarjobb på Tullgarns slott i Vagnhärad söder om Stockholm. Det sommarjobbet kom att förändra hennes yrkesval. – Från början hade jag tänkt bli arkeolog berättar Anita. Min chef på Tullgarn var fil. dr. Göran Alm, numera biträdande informationschef vid hovet. Han inspirerade mig så mycket att jag bestämde mig för att arbeta som guide och nu har jag världens bästa arbete!

Arbetet som guide innebär både stor frihet men ställer samtidigt höga krav. Det gäller att kunna mycket men också ha förmåga att ställa om snabbt. Ofta är det tvära kast mellan grupperna och varje grupp kräver att mottagandet ska vara bra. En vanlig visning omfattar kyrkans byggnadshistoria och de mest berömda sevärdheterna Jätten Finn och det astronomiska uret. Men kyrkans guider kan även leda temavisningar om ämnen som speciellt intresserar en grupp. En sådan visning är symbolvandringen som handlar om varför kyrkan ser ut som den gör. Anita menar att det gäller att kunna ladda om batterierna då det ofta är flera visningar efter varandra och att snabbt ställa om visningen efter guppens frågor och förkunskapsnivå. Domkyrkans fem guider träffas regelbundet för erfarenhetsutbyte och för att lära sig mer om kyrkan.

– Det som är mest spännande med mitt arbete är att det vi tror oss veta kan visa sig vara felaktigt. Under många år har man till exempel hävdat att det astronomiska uret i Domkyrkan är från 1300–talets slut men för några år sedan gjordes en noggrann undersökning av träet som uret är byggt av. Undersökningen visade att det träd som uret byggdes av förmodligen var hugget på 1420–talet och numer menar man att uret stod i Domkyrkan kring år 1425.

År 1103 är ett viktigt årtal i Lunds domkyrkas historia. För 901 år sedan upphöjde påven biskopsstolen i Lund till ärkebiskop över ett landområde som omfattade den Skandinaviska halvön, Island och många öar i Nordatlanten. Ärkestiftet i Lund var det till ytan sett största ärkestiftet i den katolska kyrkan. För Lunds domkyrka innebar beslutet att ambitionen med det pågående Domkyrkobygget höjdes markant. Stenhuggare kallades in från Tyskland och Italien och som arkitekt anställdes Donatus, som förmodligen var av lombardisk börd. Anita Larsson säger:
– Man byggde den nya kyrkan, eller snarare, fortsatte man byggandet av den kyrka som redan Knut den Helige börjat uppföra på 1080-talet. Man vet inte riktigt hur långt bygget hade kommit år 1103 då påvens beslut kom. Domkyrkobygget var det viktigaste bygget i dåtidens Danmark och det skedde rekordsnabbt.

Efter 20 år invigdes Domkyrkans krypta och efter ytterligare drygt 20 år, år 1145, stod kyrkan färdig och dess högaltare kunde invigas ”I sitt hjärtas glädje” av ärkebiskop Eskil.
– Domkyrkobygget var viktigt för att det visade på den andliga makt som koncentrerades till Lund berättar Anita. Från Lund spreds sig sedan kunskapen om att bygga kyrkor i sten ut över den skånska landsbygden. Många av de kyrkor som finns i Skåne är byggda av stenhuggare som tidigare hade arbetat i Domkyrkan.

Lunds domkyrka berättar om vår egen historia menar Anita. Kungen och ärkebiskopen hade makten och var de tongivande i Lund som på medeltiden var en stor stad med 3–4000 invånare. Under lång tid var Domkyrkan Lunds största samlingsplats, det var här de avgörande kyrkliga och politiska besluten stadfästes.
– Staden präglas än idag av sin medeltida historia och blandningen mellan gammalt och nytt anser Anita Larsson. Lund har ända sedan dess grundläggning varit en internationell stad. Fram till reformationen var det kyrkan som stod för de internationell inslagen men det är en roll som alltmer har tagits över av universitetet, som grundlades på 1600–talets senare hälft. Anita säger:
– I Lund får man vara som man är, det är ingen snobbig stämning. Även om alla Lundabor inte är historiskt intresserade kan ingen undgå att präglas av och insupa den atmosfär av både historia och skönhet som kännetecknar Lunds centrum.